Tom tom Tom

Min stationära dator har varit avstängd väldigt länge. Att använda den är som att åka flera månader bakåt i tiden då jag endast använde den. Jag laddade hela mobilen full med musik som jag brukade lyssna på för ungefär ett år sedan.

Det fanns en tid i våras. Tidigt på våren tror jag, som jag, men min nya mobiltelefon med 1gb musikminne lade in en särskild spellista som jag kallade något jag inte riktigt minns. Det började på "Ni" vill jag minnas. Hursomhelst, denna spellista användes i ett särskilt syfte. När jag kom hem från skolan på exempelvis teaterperioden (särskilt då) var jag ofta fruktansvärt trött. Jag kommer hem från skolan raka vägen, går in i mitt rum utan att hälsa så mycket på min mor som oftast är hemma, drar ner persiennerna, lägger mig i sängen och sätter hörlurarna i öronen. Där ligger jag, vilandes i ett mörkt rum, lyssnar på den här särskilda spellistan med lugn, och oftast ganska deprimerande musik. Där låg jag trött i min ensamhet och tyckte synd om mig själv.

Idag lyssnade jag på många av de låtar jag brukade lyssna på då. När jag hör på dem låtarna nu så tänker jag på hur mycket bättre jag har det nu.

Slutet av våren hade varmare temperatur och jag mår bättre.
Sommaren har aldrig varit bättre.
Hösten har varit över förväntan
och december har aldrig varit så här bra. Aldrig. Jag kan till och med säga det utan att veta vad som kommer hända under resten av månaden. Den här månaden kommer ändå vara mitt livs hitills bästa december. Jag är dunderförälskad i Vendela. Det är jag.