Tom tom Tom

Jag kan inte sova. så måste det ju vara. Eller... jag låg och tänkte nyss. På en massa saker. Tänkte på det som hänt på senaste tiden, grejer man hört. grejer man känner. också lyssnade jag på ltie musik och blev inspirerad. Också kom jag att tänka på att Elin tjatat om en grej på sistone.

Ja, Elin. Hon har alla tre senaste gånger vi setts konstaterat att "hon alltid vet när jag ljuger". Det ser hon på mig. Tror hon. Men när hon säger så och sedan frågar en fråga får man press på sig. även om man ljugit eller ej, men... det spelar ingen roll nu

Jag kan däremot berätta att jag en gång ljugit för dig, Elin. Rakt framför nosen på dig, och du trodde blint på det jag sa. Du grät minns jag, och jag vet inte om du hade trott på mig i ett annat läge. antagligen trodde du på mig eftersom det inte fanns något annat val.

Jag kan ta det från början:

Datumet är den 22:a Juni 2005. Jag fyller år. Och du fyller år. Jag bjöd folk hem till mig för att jag inte bara fyllde år utan för att jag skulle ha premiär för min nya film. Men det ska jag inte skriva om nu.

Jag minns att du kom någon gång mitt på dagen med ett påse godis och du hade Hanna med dig. Tydligen hade du lämnat ditt hem där du hade folk som egentligen skulle ha gratulerat dig om du stannat. men du kom till mig istället. I och för sig bara några minuter, men du kom. Jag vet inte om jag uppskattade det så mycket som jag egentligen borde ha gjort. Jag vet att jag hade gjort det om det hade varit idag.

Hur som helst tittades det på film och premiären blev sen. När alla gick klockan två på natten var det sedan bara jag och jim kvar av alla. Så vi bestämde oss för att gå ut en stund.

klockan var väl runt 4 på morgonen och det var sommarlov och ljust ute. Inte en själ var utomhus och vi kände att vi ägde hela näsby. så vi kissade på trottoaren och jag tänkte "Hey, jag har inte gett elin någon present i år! jag får ta och göra det nu!" så jag gick in i en trädgård, snodde åt mig ett par blommor och gick mot ditt hus.

*

Vi ett tidigare tillfälle några dagar innan födelsedagen så var jag, victor wrona, hannes och jim ute. det var natt, mörkt och vi hade inget att göra. så någon (jag minns inte vem) kom på den geniala idéen att gå till elins trädgård! eftersom hon skaffat studsmatta! vi gick ditt och hoppade, men kom fram till att det var enformigt och ganska tråkigt. så vi gick igen.

Men vissa av oss (nämner inga namn) tyckte att de inte ha kul nog och bestämde sig för att kasta hunleksakerna upp på taket och eventuellt välta ner en utomhusstol. jag minns inte riktigt vad som hände, jag var praktiskt taget på väg därifrån när det hände i vilket fall.

*

S
¨jag och Jim gick mot ditt hus och skulle lämna blommorna utanför ditt fönster. tillbaka till 22:a Juni nu alltså. men så tyckte jim att vi kunde hoppa i din studsmatta en stund också. vi ägde ju näsby. vi kunde göra vad vi ville. så upptäckte jag att hunden var vid fönstret och höll på att skälla. det var inte bra, tänk om hunden väcker någon?

Skitsamma, tänkte vi. Vi lämnade blommorna utanför fönstret och just när jag skulle gå upptäcker jag en skepnad i fönstret. jag började springa snabbare än någonsin. När jag sedan var framme ungefär vid Hanna börjessons hus tittade jag bakom mig och såg att Jim var tätt bakom mig. Ute på den större gatan stannar vi till och börjar gå istället. Jim berättar att han fick ögonkontakt med människan i fönstret, vilket var din mammas pojkvän. eller nåt.

Skitsamma, blommorna var vid fönstret och killen som såg Jim såg i alla fall inte mig. Helt jävla omöjligt att han skulle ha sett mig. Eftersom jag noga kollade hela tiden att persinnerna där uppe var nere märkte jag ju direkt när jag hade lämnat blommorna att de rubbades. Inte en chans att han skulel hinna se mig. Jim blev sedd eftersom killen i fönstret hann dra upp persiennerna tills dess. men inte en chans att han skulle sett mig.

Dagen efter vaknar jag väldigt sent. Jag gör säkert något med mina nya presenter och plötsligt kommer mamma med telefonen och säger att det är till mig. Det är din mamma i telefonen och hon säger att hon ska polisanmäla mig.

Fan också.

Din mamma måste ha varit (är) väldigt paranoid. Hennes trädgård blir halvtt vandaliserad en natt och en vecka senare syns två människor utanför fönstret på andra sidan. klart att det måste vara samma person då. idioti.

Du ringer mig och säger att vi ska mötas. jag träffar på dig, du ger mig min present (boken kuk bruk :P) och frågar mig om jag har varit i din trädgård och möblerat om. Klart jag inte har. Varför skulle jag göra det? Du trodde på mig och vi gick senare mot din mamma. Hon sa bestämt att hon skulle polisanmäla. Som visst, det är en principsak. men samtidigt, inget man ska gnälla över och bli paranoid över. Man får väl vara människa, för tusan.

Jag berättade för Jim ("VA? Men han såg ju bara mig! det är omöjligt att han skulle ha sett dig, Joseph!") och Victor ("Klart jag itne kommer berätta för någon- Har jag någonsin skvallrat vidare något du sagt till mig?") att de inte skulle berätta någonting om något som hände den natten då vi var i din trädgård.

Det var ju bara på skoj. jag förberedde mig för att säga samma ljugerier som jag gjorde för min mamma, din mamma och alla andra. Att ljuga för poliser är inte så svårt. Min mamma visste ju inte ens att jag var utomhus, så jag kunde ju utan problem berätta för henne att jag sovit direkt efter att alla gick på premiären.

Och sen, när jag fick höra att din mamma ändrade sig och inte polisanmälde så kände jag direkt hur allting bara släppte. Nu är det sommar och nu kan jag njuta utan att känna rädsla för att någon polis skulle ringa på mobilen mitt under dagen. Fan vad skönt det var.

Och vi lade allting bakom oss. det som hänt. och kan skratta åt det idag istället. För det som var allvar igår, det är jätteroligt idag. ungefär som med Lecke. Vi skrattar ju direkt när någon nämner eller citerar lecke.

Och nu vet jag ju inte hur du kommer reagera på det här, Elin. Kommer du bli arg för att jag faktiskt ljög för dig och för att jag inte berättat någonting alls för dig föränn nu? Eller kommer du skratta åt det och bli glad för att jag faktiskt tillägnar ett blogginlägg (ett väldigt långt sådant) till dig och berättar om allting. så att du kan känna den vänskapliga pusselbiten av nostalgi som du älskar att känna. Eftersom du alltid pratar om hur underbart det var att bo nära mig att bara kunna gå ut med din hund bara sådär.

sitta på msn och skriva "Tjena! ska vi gå ut en runda?" och sedan bara göra det. Och när jag kom till ditt fönster på natten och gjorde läskiga miner och du asgarvade åt mig :)

Ja, det är fina minnen. Fina minnen från högstadiet och jag hoppas minnena blir ännu bättre av att känna att varje gång det varit något problem mellan oss har det inneburit att dina föräldrar blivit arga och gränsen på att polis blivit inblandad. Och såklart en liten fjantgrej här och där. (som du förlåter dagen efter på lunarstorms gästbok, åjo, jag minns).

Så jag hoppas du blivit glad av detta blogginlägg, älskade Elin. Hoppas vi ses snart igen.

MvH Joseph Pollack, som du aldrig kan tänka dog att ha sex med.