Saknad.
I måndags när jag tidigt på morgonen skulle till distriktsköterskan så tog jag av det stora plåsterliknande jag hade på fingret. Jag hade klippt mina andra naglar och roskildesmutsen hade sedan länge försvunnit. Men den här nageln... Den var lång, det var svart smuts under det. Dansk smuts. Det fanns till och med lite torkat blod mellan fingret och nageln på sidan. Det fick mig att sakna roskilde jättemycket för första gången.
Andra gången jag saknade roskilde var igår när jag skrev blogginlägget om första dagen vi var där. Sorgligt att det bara var första dagen på roskildecampingen som jag verkligen var sådär genuint festivallycklig. Jag hoppas jag kommer vara lycklig på Emmaboda. Det hade sugit annars. Tur att emmaboda har så många feel-good artister då. Detektivbyråns låt heter inte "Lyckans undulat" för ingenting.
Nej, Emmaboda måste bli bra. Jag känner så många som ska dit och det är så litet. Jag kommer alltid hitta en vän om jag letar noga där, till skillnad från roskilde.
Jag måste faktiskt vara glad på emmaboda. Jag kommer sitta och gräma mig hela hösten och vintern annars över att jag inte passade på att ha roligare när det var bra väder. Jag har trots allt längtat och peppat den här festivalsommaren i evigheter.
Way out west kommer dock bli helt kanon. Vi bor inomhus och slipper släpa med oss tält. Jag åker dessutom med Ariel som enda sällskap, och vi har aldrig tråkigt tillsammans. Dessutom spelar Lykke Li där. Heck, jag behöver inte ens oroa mig för att inte vara glad där.
Jag är glad. Jag är ju faktiskt det. I måndags var jag på picnic runtom i Malmö. Plötsligt är inte Malmö så ångestframkallande som det varit den senaste månaden. Fortfarande förvirrad är jag, men jag är glad.
Jag är visserligen fattig och har ingen aning om hur jag kommer klara mig på typ 1300 spänn på två månader när jag dessutom ska ha mat och öl under bortresande. Men det är sånt där som alltid löser sig på ett eller annat sätt.
p.s Malmöfestivalen hade jag nästan glömt. Vad mycket jag längtar till. Men jag ska till Öland imorgon! He!
Andra gången jag saknade roskilde var igår när jag skrev blogginlägget om första dagen vi var där. Sorgligt att det bara var första dagen på roskildecampingen som jag verkligen var sådär genuint festivallycklig. Jag hoppas jag kommer vara lycklig på Emmaboda. Det hade sugit annars. Tur att emmaboda har så många feel-good artister då. Detektivbyråns låt heter inte "Lyckans undulat" för ingenting.
Nej, Emmaboda måste bli bra. Jag känner så många som ska dit och det är så litet. Jag kommer alltid hitta en vän om jag letar noga där, till skillnad från roskilde.
Jag måste faktiskt vara glad på emmaboda. Jag kommer sitta och gräma mig hela hösten och vintern annars över att jag inte passade på att ha roligare när det var bra väder. Jag har trots allt längtat och peppat den här festivalsommaren i evigheter.
Way out west kommer dock bli helt kanon. Vi bor inomhus och slipper släpa med oss tält. Jag åker dessutom med Ariel som enda sällskap, och vi har aldrig tråkigt tillsammans. Dessutom spelar Lykke Li där. Heck, jag behöver inte ens oroa mig för att inte vara glad där.
Jag är glad. Jag är ju faktiskt det. I måndags var jag på picnic runtom i Malmö. Plötsligt är inte Malmö så ångestframkallande som det varit den senaste månaden. Fortfarande förvirrad är jag, men jag är glad.
Jag är visserligen fattig och har ingen aning om hur jag kommer klara mig på typ 1300 spänn på två månader när jag dessutom ska ha mat och öl under bortresande. Men det är sånt där som alltid löser sig på ett eller annat sätt.
p.s Malmöfestivalen hade jag nästan glömt. Vad mycket jag längtar till. Men jag ska till Öland imorgon! He!
Kommentarer
Postat av: Oliver
Vad fan hände under Roskilde egentligen? Blev du våldtagen elelr vad, det låter helt traumatiskt?
Trackback